First step.

Idag har jag tagit tag i mitt liv. Trots att jag gjorde en dålig sak; skippade skolan, så har jag gjort en slags list-effekt, och rensat rummet, huvudet och samvetet. Skönt. Det jag nu behöver göra är att verkställa min fantiserade lista också, och nu ska jag också göra det. Det börjar bli konstigt men skönt att förstå hur jag fungerar, och tro mig, jag måste vara av eget slag, men det tror man väl alltid om sig själv. Är beroende av omstarter, hela tiden, och jag bryr mig inte om folk tycker jag är lat/slarvig som stannar upp, skolkar en dag från skolan för att ta det där djupa andetaget och fråga mig själv var jag egentligen är någonstans. Då hittar jag tilllbaka till det där greppet igen, och nästa dag kan jag vara som vanligt, fast må bra. Jag tror faktiskt pappa förstår mig bättre än mamma här, konstigt nog. Han och jag har nog samma kropp, missförstå mig inte, men våra orkar i princip lika mycket och inser också båda när det är dags att ta sig samman. Min mamma fortsätter istället med försvunnet grepp tills hon blir ledig. Då städar hon hela huset istället för att utvärdera sig själv. Troligtvis fungerar det för henne.